Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
öfver människan, en människa, de betrakta lika normal
som sig själfva, lika ansvarig för sina handlingar. Ett och
samma straff träffar alltjämt enhvar, som begått samma slags
förbrytelse, hur skilda naturerna än må vara, så att t. ex.
den ena i cell bringas till vansinne, den andra förslöas, den
tredje åter har gagn af en tids ensamhet.
Sedan detta var skrifvet, har docenten A. Herrlins
banbrytande verk »Tillräknelighet och själssjukdom» utkommit, till
hvilket hänvisas.
Såsom typiskt exempel på den gamla åskådningen må
påminnas om ett utlåtande af generaldirektör S. Wieselgren (jag
vill minnas i Varia 1902) där han talar om människan som ett
dubbelväsen, där djur- och andelif täfla om väldet;
själfuppe-hållelsen tar form af själfviska intressen; barnet själf häfdar
sig som anarkisten gör det; endast »djurets» dressyr leder
till hänsyn för andra och till den själfförsakande kärlek till
Gud och nästan, som är villkor för det individuellt andliga
och samhälleliga lifvets fullkomning. Uteblir dressyren, då
behåller barnet vilddjursdraget och utbildar brottslingstypen!...
Mot denna syn står den nya, som visserligen äfven den
vill »likhet inför lagen» så till vida, som inga klass-s k i
1-nåder där få göra sig gällande — men som sedan vill nå
fram till den verkliga rättvisan, den där vid dom som
straff den själiska olikheten och de skilda förutsättningarna
beaktas; som anser att en lag, hvilken drabbar enhvar lika, är
en ur psykologisk synpunkt lika grof rättsskipning som pinliga
förhör voro det ur juridisk.
2) Denna fråga har i Sverige varit uppe, dels genom
nuvarande professor Wicksell, som meddelade den i England länge
och mångsidigt förda diskussionen om eutanasi, dels genom
Elin Améens — i England uppförda skådespel — En Moder:
Detta drama är byggdt på en verklig händelse. En ung svensk
hustru, som plötsligt bragtes inför sin — genom en maskin —
lemlästade och dödade man, födde sedan ett ytterligt vanskapadt
gossebarn. Genomträngd af föreställningen om barnets
framtida öde, kväfde hon det och angaf sig sedan, för att påtaga sig
samhällets straff, som hon lugnt ville bära i medvetandet att,
var hon fånge, så var åtminstone barnet befriadt. En
betydande engelsk granskare betecknade dramat som en fatalistisk
tragedi, där hjältinnan har det gemensamt med den antika
tragediens Orestes, att »vara i ett läge där det synes lika
omänskligt att handla som att icke handla». Det är inför sådana lägen,
en tänkande uppger begreppet om en gudomlig, för alla lägen
och alla skaplynnen lika gällande, sedelag. Denna mor hade
en så djup känsla af sundhetens och skönhetens värde, att
hon starkare bestämdes af sonens framtida kval än af sin egen
ömhet: lifskärlek och moderskärlek gjorde det för henne möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
