Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
2) Som den syn på kärleken, jag äger, brukar kallas
kvinnlig’ öfverdrift — och värre ting än detta — må här
hänvisas till tvenne af samtidens största lyriska diktare: Dehmel
i Zwei M e n s c h e n och Verhaeren i L e s Heines
c 1 a i r e s och Les Heures d’a p r è s - m i d i som båda —
särskildt den senare — tala om kärleken så som här ofvan
talas om den.
VI. Evighet eller odödlighet.
II.
1) Nuvarande professor Frey Svensson har i sin med.
doktorsafhandling (Psykiatrisk-Psykologiska studier till Jagets
mekanism, Stockholm 1903) såsom psykologiens nuvarande
visshet fastställdt: att »Jaget» icke anses som den absoluta
enheten hos en själisk substans, en monad, en idé, utan är
en relativ enhet i medvetandet, som har till sin förutsättning
ett innerligt sammanhang och samarbete mellan
medvetenhetsorganets olika delar. Och däraf följer först och främst att
det psykiska är olösligt från det kroppsliga; vidare att det
psykiska inverkar äfven på det etiska, så att t. ex. själssjukdom
kan göra viljan »ond», medan — enligt spiritualismen — själen
står i ett upplösbart förhållande till det kroppsliga och »synden»
är det, som gör viljan ond.
I detta samband må erinras om Spencers bevis för att det
individuella medvetandet icke kan förklaras endast genom de
enskildes egna erfarenheter utan att släktets erfarenheter
organiskt ingå i själens byggnad; att tankeformerna äro släktets
genom erfarenhet vunna och i arf till individen lämnade
förvärf, alldeles så, som de kroppsliga organen äro det; att det
»eviga» hos själen är att vara en del af släktets själ, af den
eviga och oföränderliga energi af hvilken vårt, vid hjärnan
bundna, medvetande är en specialiserad och individuell form.
Men vid döden flyter individuationen åter samman med denna
energi.
Den nutida »psykomonismens» anhängare framhålla — mot
Spinozas som Spencers identitetslära — att denna leder de båda
formerna — tänkandet och utsträckningen — tillbaka till en enda
och ofattbar substans eller behåller de båda formerna som
två oförmedlade serier bredvid hvarandra; att man icke når
verklig monism genom att antaga atomer med psykiska
egenskaper utan att den verkliga monismen måste återföra allt till en
enda, oss bekant princip. Psykomonisten antar ej heller Ostwalds
förklaring att materien endast är energiomsättning. Ty äfven
enligt denna åskådning blir det psykiska en särskild
energiform. Sålunda har man ej kommit monismen närmare: ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
