- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
XII

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XII

LIFSL1NJER

bare flytande flod af färger, toner, värme å ena, af
stämningar, känslor, förnimmelser å andra sidan. Den ensidiga
realismen viker för intuitionen på trons som på tankens
område, på skönhetens som på sedlighetens. Ur allkänslan och
ur samkänslan framväxa nya skönhetsbegrepp, liksom nya
sedlighetsbegrepp. Utvecklings- och enhetstankarna ha
förbundit människan med stenen under hennes fot och med
stjärnan öfver hennes hufvud. Samma tankar förbinda henne
äfven genom hvarje ord och hvar handling med hela hennes
släkte. Denna världskänsla ger hvarje enskildt lif nya
vidder och ger ny vikt åt hvarje form af skaparkraft. När
våra dåd och våra verk, våra sorger och våra fröjder bli
allas och allas bli våra, i samma mening som luften nu
tillhör enhvar och bestämmer oss alla, då har lifstron i
dess trenne former — såsom allkänsla, samkänsla och
själf-känsla — danat släktets själ till en makt, med hvilken
måhända andra makter i världsalltet kunna förena sig och
den mörka jorden till en stjärna, på hvilken måhända andra
stjärnor vänta!

*



Dessa tankar äro de, som alla tre delarna af denna
bok sökt uttrycka. Du har från början sett att mina
Lifs-linjer visa uppåt. Därför har jag nu ett behof att af
allt hjärta tacka dig och de få öfriga, som med dig och mig
kunna sammanfatta lifstron i dessa enkelt rika diktarord:

Att veta så innerligt fast och visst
att lyckan slår ögonen upp till sist,
att andra skörda där vi ha sått
den lifvets lycka, som vi ej fått,
att inne i våndan slumrar ro —
min enda stora tro.

Furuborg 22 Mars 1906.

Ellen Key.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free