Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
UFSLINJER
äfven plikter mot andra! Min egen rätt blir, med ett
ord, äfven min plikt, emedan jag, beröfvad min rätt,
blir bedragen på väsentliga värden och sålunda själf
blir ett ringare lifsvärde.
Spencers tankegång torde vara tillräckligt känd,
för att jag här endast behöfver påminna om att, enligt
honom, utvecklingen måste skapa allt högre former
af själslif som samhällslif med samma nödvändighet,
som nya stjärnor danas i rymden. Och emedan
utvecklingen hos individen som släktet äger den
allmänna utvecklingens förlopp, leder den således
till alltmer sammanhang, bestämdhet och olikhet indi
viderna emellan. När man talar om att en människa
har själfbehärskning, karaktär och individualitet eller
— i fråga om det yttre — hållning och stil, då inne
bär allt detta ett och samma begrepp. Etiken söker
och främjar de bästa villkoren för det mest fullkomliga
lefvandet. Och en fullkomlig etisk utveckling är omöjlig
för den, som endast lefver för sig själf. Ty en hel
del af hans krafter och egenskaper förbli därunder
outvecklade. Hvarje individ drifves därför med
nödvändighet såväl till själfbegränsning som till att hos
andra främja den fulla kraftutveckling, hvarigenom
den egna medelbart främjas.
ø
II.
Det här ofvan tecknade personlighetsbegreppet är
för »idealisten» en meningslöshet. Den, som ej
erkänner en värld öfver naturen, har — menar han —
hvarken rätt att tala om personlighet eller om godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
