Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
UFSLINJER
får gälla hans meningar, endast därför att de äro
ärliga.
Af alla tomma talesätt är intet tommare än det
»att. man bör ha aktning för andras meningar». Ty
dessa tillkomma i regeln så, att människors brott äro
mer aktningsvärda — med andra ord mer personliga
— än deras meningar!
Särskildt ungdomen får ofta sin »ståndpunkt»
lika ofrivilligt som man får den, då man flyttas
framåt af en folkmassa. Den unges första,
frivilliga handling blir ofta just att — byta plats!
Och det ligger dels i ungdomens skaplynne, dels
i dess fostran — i och genom dogmer — att den
då blir dogmatisk. Detta är i ungdomen ingen
fara. Dogmen — vare sig den är renlärig eller kättersk
- verkar som blomkäppen för blommorna. Nej, faran
är om ungdomen icke är varm nog att vara
fanatisk. Faran är om en ung människa liånler, när
hon står inför
...den r i ge r e S j æ 1, som Fremtiden
f æ n gs le d.
Vid hvilken ålder du möter det leendet, finnes
en fara att akta dig för. Men möter du det i
ungdomen, vore det än hos din bäste vän, då måste
du fly. Förstår den unge ej detta, då är ban
förlorad.
Ty med hånleendet segrar Satan, han, som om
vundlar icke stenar till bröd — det under, hvarpå
vi igenkänna våra frälsare nej, ban, som mäktar
göra allt bröd till stenar!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
