Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
I.IFS LINJER
får vara helt individuell eller helt social; att
individen städse kan äfventyra, att hans handling
visserligen för honom själf blir sedlig, men ur det helas
synpunkt fördömlig. Å andra sidan kan en
pliktuppfyllelse, som samhället af individen kräfver, göra
handlingen sedlig ur det helas synpunkt men osedlig
ur hans egen, såsom i våra dagar allt oftare är fallet
med t,. ex. krigstjänsten, edgången och vigseln.
Samhället lagstadgade fordom religion och
kyrkogång, handel och handtverk, klädedräkt och arbetssätt,
begrafningar och gästabud. Men allt mer har
samfundet åt de enskilde lämnat deras egna
angelägenheter i sådana afseenden, där de ej omedelbart beröra
andras. Större differentiering men fastare organisering,
mindre auktoritet men mera solidaritet, detta visar sig
vara »den historiska utvecklingens lag. Evolutionismen
vet ej om utvecklingens slutmål är något för oss nu
motbjudande eller något, som kan uppväga de lidanden,
den kostat. Men hvad evolutionismen vet är, att
utveckling — lifsstegring — jordiskt sedt innebär en
allt mer utpräglad, innehållsrik, sammansluten
indi-vidualisation; att ju lägre en organism — eller själ —
står, dess mindre individualitet företer den; att ingen
städes utvecklingen visar sig så »målmedveten», som
just i differentieringen. Det är således på erfarenheter,
man kan stöda hoppet: att släktet åtminstone under
det närmaste årtusendet skall förete en allt rikare
och jämviktsfullare individualisering!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
