Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFH ÄRLIGHETENS SAMKÄNSLA
79
lefvandes råhet och visste jublande, att dess lögn var
god och skön! (3).
Ur detta och liknande fall framgår, att äfven
i fråga om ett så stort samhällsgodt som aktning för
sanningen, ingen allmän lag kan uppställas. Att
lögnen och förhemligandet i det hela bli vanmäktiga,
emedan de sakna samband med verkligheten, ur hvil
ken vi få kraft; att de bli mödosamma att bruka, att
de äro osäkra i sina följder och således i de flesta
fall okloka; att de i andra äro orätta — och orättare
ju djupare det förtroende är, som kränker — detta
är allt, vi kunna påstå.
Om det således gäller om lögnen att den — som
söndagsarbetet — endast bör förekomma »när stort
nödfall och kristlig kärlek fordrar», så gäller detta
än mer om stölden. Men hvem instämde ej för några
år sedan med den amerikanske präst, som från sin
predikstol försäkrade: att han tveklöst skulle plundra
en bagarbod, om detta vore hans enda medel att skaffa
de af hunger döende bröd?
1 de här anförda fallen får den handlande sitt
mod till brottet genom sam känslan med
släktet. Och medan Kant som förnuftiga och
sedliga endast ville erkänna de handlingar, som kunde
tänkas bli allmän regel, häfdar individualisten det
etiska i handlingar, som aldrig ens böra tänkas bli
allmän regel, men som det oaktadt tjäna den egna
eller det helas lifsstegring.
Sålunda får individualisten samvetsro äfven till
de »brott», som bli nödvändiga för hans egen.
fort-faro såsom samhällsvärde; mod att se sitt uppror som
sin underkastelse, sin räddning som sin undergång ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
