Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFH ÄRLIGHETENS SAMKÄNSLA
101
egenskap måste utvecklas på den andras bekostnad;
hvarje stort företräde vinnas genom offer af ett annat.
När man fullt inser, hvad detta innebär, då kommer
man att bli varsammare än nu i sina etiska
kultur-kraf och kulturplaner!
Det personligaste i Frödings diktning är
förnimmelsen om de djup i tillvaron, där godt och ondt,
högt och lågt äro ett, så att synd och skam kunna
växa ur vår renaste håg, vår skönaste känsla blomma
på våra synders stam; att det onda och goda ej
endast, äro lika eviga, nej lika berättigade och
oupplösligt enade lifsmakter, dem först den verklige,
slut-lige frälsaren kan försona, han, som blir »älskad af
Gud som af satan»:
Synd signar han till det. luttrande saltet,
hvilket kan rena till dygd ett brott,
han kastar skönhetens ljus öfver alltet,
han gör det. onda till godt.
Sönderslitande kände Fröding kvalet af den
motsättning, om hvars upphäfvande alla djupa själar
drömma. Så länge han hoppades sjunga detta kval
till ro, var han en sångare utan like. När det hoppet
svek, blef han lik en tigande arab, som sitter i sin
tältdörr med ökenstillheten omkring sig och en evig
bidan i den mot solnedgången riktade blicken.
Och månne det ej är den djupaste delen af hans
tragik, att hans folk ler med hans leende, men föga
anat af det lidande under hvars tyngd han brast, det
lidande, som för de få seende gör hans löje
smärtsammare än tårar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
