Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
I.IFS LINJER
min lycka än den själf viska känslolöshetens — så
kan man dess lättare bevisa detta praktiskt. Ty
känslo-lösheten sätter mig icke i rörelse. Men ur medkänslan
— och hoppet om dess omvandling till medglädje —
väller en stark rörelsekraft i en för mig och andra
lifsstegrande riktning. Känslolösheten utlöser däremot
ingen kraft.
Lättrördhet är icke godhet. Godheten är verkande
kraft. Och dess utöfning är en stor, svår och skön
konst. Så är äfven medkänslan, ej minst när den
måste förbli känsla, när den ej får varda verksam som
godhet.
Ty i alla själiska förhållanden mellan likar kan
inedlidandet innebära fara och förnedring, lika väl som
tröst och hjälp. Huru mycket ondt har det icke
åstadkommit t. ex. inom kärlekens och konstens område?
Huru många svaga har ej medlidandet gjort
orkes-lösare, huru mycken lögn har det ej satt in i
tillvaron, huru många villor har det ej närt?
Ja, månne vi — för vår egen själs skull — ens
ha rätt till annat medlidande än det, som gör oss
till medarbetare i upphäfvandet af lidanden?
Naturligtvis menas ej här det ögonblickliga
medlidandet — lika oundvikligt som att ögat blinkar
för hugg — utan det djupare medlidande, som
förlamar oss själfva utan att i något afseende kunna
utlösas i verksamhet.
Det nyssnämnda ögonblicksmedlidandet —
lättrördheten — kan mycket väl förenas med djup
själf-viskhet. Samma människa, som t. ex. ger hvar tiggare
en slant, kan bruka andras själar som pinnar på en
stege, pinnar, dem han sorglöst trampar för att själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
