Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFHÄRUGHETF.NS SAMKÄNSLA
127
hans lydnacl och tro — insedd såsom det yppersta
kulturvärde, han hade att ge det hela!
*
Diktarordet att gudarna helt ge sina älsklingar,
allt de gifva dem — de oändliga fröjderna som de
oändliga sorgerna — är endast en omskrifning af den
sanningen: att de hela människorna äro gudarnas
älsklingar. Halfmänniskorna kunna äfven drabbas af
stora öden. Men de verka på dem endast så, som
regn och sol på taken. Helhetsmänniskorna åter
anamma dem såsom trädet regnet och solen. Och
när trädet slutligen breder sina grenar öfver nejden,
hvem vet hvad regnet, hvem hvad solen gaf?
*
Med ett ord: del finnes ingen själfhäfdelse och
ingen själfförsakelse, som i och för sig kan kallas
ond eller god, låg eller hög. Värdet af den ena som
af den andra beror af m å 1 e t för vårt sedliga
handlande.
Har man satt detta mål i det största möjliga mått
af enhetlig personlighet hos sig själf och hos alla
andra, då blir detta sedan riktpunkt för själfhäfdelsen
som för själf försakelsen.
Emedan det rätta och orätta kunna gå in i
hvarandra med lika många öfvergångar som lusten och
olusten, och emedan det subjektivt rätta kan afgöras
genom den handlandes egen samvetsdom, måste —
när allt kommer till allt — det objektivt rätta afgöras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0145.html
