Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
I IFSUNJER
Ty alla, i stor mening betydelsefulla, människor
ha medvetet eller omedvetet bevarat sin personlighet
och endast sålunda blifvit ett värde för det hela!
Visserligen kunna de starka växa genom att skydda
de svaga. Men lika visst har detta skydd mången
gång skadat både de starka och de svaga. Dessa
senare ha erhållit anspråk, som gjort dem till herrar
öfver de starka, medan de svaga frivilligt och vackert
borde tjäna de starka. De andligt fattigas afund,
småsyn och vanmakt hålla öfverallt de starka till
baka. Att den starke skadar sig själf genom
maktmissbruk är en sanning, som ej minskar ett jota i
den andra sanningen: att den svage skadas genom
den starkes oaflåtliga hänsynstagande för honom.
Och det hela skadas genom att de starka städse manas
att dämpa och lämpa sin kraftutöfning efter de svaga.
Dessa ånge nu tempot för tillvarons
utvecklingshastighet, Hvarför skola de svaga ej taga någon hänsyn till
det hela? Hvarför skola de ej hålla sig undan, där de
endast hämma de starka? Blefve ej de svaga starkare,
om de lärde sig att vackert försaka, hvad de ej mäkta
och vackert glädas öfver dem, som mäkta?
Det. är en skön syn när vi se
...det starka på sin skuldra taga
och bära genom farorna det svaga.
Men den är skön endast så länge det starka sålunda
hjälper det svaga genom att
...ge det härdighet och mannamod.
Huru mycken svaghet har ej — å andra sidan
— blifvit omvandlad till styrka just emedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
