Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFH ÄRLIGHETENS SAMKÄNSLA
133
Vi finna att segraren ej kart jubla så högt som
förr, ty han känner starkare segerns pris. Vi höra
att den lyckliges skratt fått en mildare klang, ty han
känner djupare lyckans ansvar. Vi erfara att den enes
makt, kan komma den andre att le hans leende och
den enes lycka den andre att gråta hans glädjetårar!
Allt flera förnimma inom sig förgångna och vardande
släktens smärta och salighet, ångest och aning.
Visserligen finnes ännu endast ett osäkert
vadställe, som förbinder de båda stränderna —
själfhärlig-hetens och samkänslans — med hvarandra. Men
redan framföras byggämnen till de hvalfbågar, som
skola bära bron dem emellan. Hvarje pontifex
maximus, som redan nu åtager sig utförandet af
denna bro, bör tillbakavisas. Ty endast släktet, i sin
helhet kan vara brobyggaren.
När bryggan är slagen, när själfhärlighetens
samkänsla blifvit släktets andra natur, då skall en mor
— om hennes son då ännu nalkas henne med
Parzi-fals fråga:
Hvad är Gud? —
kunna sänka sin blick i hans och svara:
Du.
XI.
De etiska värden, dem den kristna mänskligheten
sedan två tusen år uppehållit som de högsta, erhöllo
sin radikala ompröfning när Nietzsche kom
med tvenne stormar, en på hvarje vinge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
