Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
LTFSLINJER
brytes, då måste detta vara emedan man har makt till
fruktbara, nydanande »brott». Han betonade
oaflåtligt, att ban icke förkunnade individualism i den
meningen, att enhvar skulle få gå omkring och främja
sitt eget lilla jag, på bekostnad af viktigare ting än
inan själf. Nietzsches ideal af det förnäma var den
frivilliga själfbehärskning, den inre makt, den
genomgående förfining, hvilken endast de nå som — enligt
Dehmels beteckning af renässansens ypperste —
förena »kultursamvete med konstsamvete».
Intet var för Nietzsche mer själfklart, än att ingen
maktvilja och ingen själfhärlighet äro tänkbara för
den, som ej först blifvit sin egen herre. Endast den,
som format sitt eget väsens grundämnen såsom
metallen formas i konstnärens verkstad, har rätt att sedan
trycka sitt väsens prägel på »århundraden såsom på
vax»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
