Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFSUNJF.R
släktets mod till sitt förnuft och sin maktvilja, sin
stolthet och sin vågsamhet — med ett ord till alla
de för dess själfbevarelse gagnande instinkterna —
genom att i stället visa på tålamodet, offervilligheten,
ödmjukheten såsom det högsta målet. Sålunda satte
kristendomen de goda men medelmåttiga öfver de
onda men stora, som dock ofta betydt mycket mera
för släktet än de goda. Den kallade alla drifter, som
nedtrycka lifvet, det rätta; alla, som stegra lifvet, det
»orätta». Den lärde släktet slösa sitt medlidande på
de svaga men förbli likgiltigt inför de ypperliga, hvilkas
krafter förspilldes.
Nietzsche beundrade de sanna kristnas lifsförelse
såsom »det ädlaste ideala lif» han sett. Men han hade
själf fått de flesta kristliga dygder till skänks. Han
insåg därför icke, att det för andra kan bli ett
kraft-prof att vinna dem!
Därför nådde han ej fram till det tredje rikets
tanke: försoningen mellan kristendom och hellenism.
Han uppställde tvärtom tvenne sedelagar, kristen
domens för hjorden, hellenismens för
öfvermän-niskorna.
Det var hans styrkas nödvändiga begränsning att
han ej kunde se kristendomens väsentliga värde: den
att lära oss huru vi ur lidanden, nederlag och
förödmjukelser — allt detta, som antiken afskydde utan
att dock kunna skaffa bort det ur tillvaron — kunna
hämta en ny själisk makt, en ny storhet, en ny styrka.
Nietzsche, som ville göra lifvet storslagnare, stilfullare,
starkare, borde kunnat inse att allt, som gör tillvaron
rättvisare och för alla människovärdigaré, på längden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
