Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
LIFSi.INJER
bevarande, fridsamma belåtenheten, det tama, sorg
fria välbefinnandet.
Ty Nietzsches syfte var en ny etik, grundad på
en djupare lyckolära, en lära, otänkbar utan lidande
och fara.
Han kallar sin lycka lusten att våga lifvet
under en allt rikare kraftutveckling och maktutöfning;
att varda herre öfver sin lycka som sin olycka; att
finna alla de värden, som »förgylla, gudomliggöra,
föreviga lifvet». Och han nämner bland dem stoltheten,
sundheten, glädjen, kärleken, vördnaden, allt som är
rikt och gifmildt; allt som är »öfversvallande fullhet
till själ som kropp; allt som är »ande i sinnena, sinnen
i anden»; allt som »gör lifvet fullkomligt, lyckligt,
mäktigt, triumferande»; allt sor-n gör en människa till
»vän med lifvet».
Det är på denna omvandling af släktets lifssyn,
han grundar det eviga återvändandets tanke, hvilken
han under tårar och jubel hälsar som »den största
tanken och på samma gång den tyngsta». Han trodde
sig i och med den ha förenat de båda yttersta
motsatsenia, platonismen och den mekaniska
världsåskådningen, sålunda att den evighet, Plato drömde,
visserligen blef människan till del, men på jorden och
på grund af lifvets och världens egen
beskaffenhet. Det var icke åt meta fysiska utan
matematiska, fysikaliska och fysiologiska studier, som
han ägnade sig i samband med denna tanke, i hvilken
han ansåg sig ha funnit »en ersättning för
odödlighetstron», en högsta stegring af viljan till makt, af
kärleken till lifvet. Det eviga återvändandet innebar
tron på alla väsens i oändlighet upprepade jordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
