- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
156

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15Ci I.IFSUNJER

Nietzsche byggde sin samhällsplan icke med stöd
af verkligheten utan med stöd af sina, i detta fall
verklighetsfrämmande, drömmar. Intet belyser detta
bättre än hans fråga till sin mor: »Hur lefver
egentligen fattigt folk?»

Han själf hade hela sitt lif den ekonomiska
ställning, han med rätta kallar den gynnsammaste: en
sorgfri men anspråkslös. Han fick den bästa
bildning, hans land kunde skänka. Han behöfde aldrig
söka arbete: han blef ju vid tjugufyra år kallad till
det enda ämbete, han innehade. Han behöfde ej heller,
då han lämnade detta, blanda sig i hopen för att
söka bröd; aldrig skrifva för att lefva. Han visste
således bokstafligen intet om den »kamp för atl
endast och allenast vara till», om hvilken ban talar
så hårda ord. Och detta gjorde honom alltjämt blind
för den synpunkten, att det ekonomiska samhället
måste omdanas, ifall människorna allmänt skola
återvinna hvad han med rätt kallar kulturens grundvillkor:
ro, enkelhet och storhet i sitt lefnadssätt.

Ja, han förblef blind äfven då han själf angaf
den nuvarande samhällsordningens fara för den ägande
klassen; när han yttrade: att »egendom blott till en
viss grad gör en människa friare — ännu ett steg till
och egendomen har gjort, henne till slaf, medan den
själf blifvit herre».

När han tänker sig sin »intelliganta massa», som
villigt skulle lyda den gamla moralens bud och vackert
tjäna öfvermänniskoma — som vunnit rätten att följa
sin egen moral — då glömmer ban att han kallat det
vackra tjänandet en förnäm egenskap. Glömmer att
han själf sagt, »att äfven i den tjänandes vilja fann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free