Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•82
I.IFSLIN|ER
de nuvarande. Till dess nödgas konsten på alla
områden vara sökande och endast undantagsvis
finnande.
(1894).
11.
Den, som under samma tid ömsom står inför stor,
äldre konst, ömsom inför stor modern konst, söker
snart för sin egen del ett svar på den gamla frågan:
hvari den egentliga skillnaden mellan båda består?
Man godkänner ej längre den forna satsen, att de
gamla voro naiva i sin konst, medan de nya äro
medvetna. De förra hade visserligen inte studerat
perspektiv eller historia, och detta gör på oss det yttre
intryck af naivitet, som förvillar vår uppfattning. Men
de gamla voro lika afsiktliga i sin sträfvan att nå en
viss önskad verkan; lika medvetna om medlen att
nå denna verkan, som någonsin vår tids konstnärer.
Och de förra hade dessutom framför de senare ett
mycket säkrare välde öfver sina medel. Om man åter
med naivitet menar hel hängifvenhet åt skapandet,
då kan vår egen tid i fråga om denna slags naivitet
väl jämföras med de tider, när konsten stått som
högst. Hela och splittrade själar ha funnits i alla
tider: genier och virtuoser vandrade samman i
Medi-ceernas Firenze och i Perikles’ Athen, lika visst som
i våra dagars Paris och München. Men, sedan man
sagt sig detta och mera till, står man alltjämt kvar
inför någon oskuldsfull »Bebådelse» eller något
allvarligt medeltidsansikte och undrar hvarför dessa taflor
längre fasthålla blicken och ihärdigare fängsla tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
