Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNHETENS SEDELAG
1 73
som hvai’ ny sommars nya hvita liljor! De bejakade
inom sig och mötte utom sig bejakelser på sina. medel
och sitt mål: det att timligt försörja och fröjda sig
samt främja sin eviga salighet genom att som goda
arbetare göra sitt bästa. De målade helvetets pinor
utan motsägelser, liksom himlens saligheter utan
häpnad. När de i sina »heliga familjer» förevigade sina
egna husliga glädjeämnen, då ägde deras hjärtan ro
i nuet och nog i fullkomnandet af verket. Den ångest,
som är priset för att äga en själ, var dem visserligen
ej främmande. Men för denna ångest fanns en säker
fristad. Och inom denna fristad funnos altaren och
väggar, där de erhöllo rum för de högsta uttrycken
af sin konst, af samtiden älskad som de högsta
uttrycken af dess egen andakt. De gamla mästarna
plågades ej af nutidens oroliga undran om lifvet
verkligen behöfver konsten? Det är först sedan människan i
konsten börjat uttrycka del mänskliga lifvets faror,
fasor och fröjder, som hon undrar öfver konstens
uppgift! Denna undran är en af stationerna på den via
do lo rosa, som leder fram till seger för människans
nya åskådning af lifvet, den lifstro, hvarigenom hon
erhållit en alldeles ny ställning inom tillvaron och alldeles
nya önskningar rörande sin tillvaro. Men åt allt detta
ännu oklara och vardande har konsten sökt gifva
uttryck, långt innan tankarna nått fram till den fasthet,
hvilken skal! skänka konsten som lifvet det stora
berättigandets styrka, denna känsla af
berättigande, som gjorde de gamles konst så lyckligt lugn.
Ju mer själarnas gåtor och kraf mångfaldigas, dess
mer måste den bildande konsten — liksom litteraturen,
liksom musiken — sakna clen öfverensstämmelse mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
