Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•190
I.IFSLIN|ER
III.
Intet är fattligare än att ur jordelifvets villkor —
liksom ur läran att arbetet, i vårt anletes svett var
syndafallets följd — den föreställningen skulle utbildas,
att saligheten var den fullkomliga hvilan, utan den
»frestelse till synd», som sysslolösheten på jorden
ansågs medföra I
Och så danade Fra Filippo Lippi och Fra Angelico
och alla de andra sina himlar, där lifvet endast blef
inre rörelse eller på sin höjd en stilla ringdans öfver
blommande ängar under änglars sång och spel I
Månne medeltidens fromma konstnärer aldrig
anade att konsten själf på jorden danar sådana himlar
åt enhvar, som nalkas skönheten med barnasinne?
Visst är att denna hemlighet är oanad af de
nutidsmänniskor, som kalla det »människofientligt» att göra
skönhetssinnet till ett kännetecken på människovärdet
— bland annat därför att »de högsta skönhetsvärden
aldrig kunna bli tillgängliga för de mångal»
Intet är sannare ifall man menar hvar tids
n y a skönhetsvärden. Inför dessa höra inom hvarje
tid äfven kungar — för att ej tala om kejsare I — till
pöbeln. Menar man åter äldre tiders
skönhetsvärden, då vet enhvar att folket som barnen med
ifver tillägna sig dem: först med ofullkomlig, snart
med stigande förståelse. Ja, att de i dessa fröjder
finna sina himlar — om man verkligen för dem öppnar
dessa paradisportar! (2).
Hvad åter den i hvardagslifvet ingripande skön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
