Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
LIFSI.INJER
in i konsten och som kom denna att i alla riktningar
vidga förståelsen för det mänskliga.
Redan i Hellas hade konsten nått den
sedlighet, som släktet ännu söker på andra områden, den
sinnligt-själiska enheten. Medeltidens dualism röjer
sig äfven i konstens förbiseende af kroppsligheten.
Först genom renässansen blir konsten åter sinnligt
uttrycksfull och i mycket högre grad än i Hellas, ty
själens säregenhet präglar nu kroppsligheten.
Hellenen ägde visserligen det dionysiska draget bredvid
det apolloniska, men det senare var idealet. För den
måttfullt sköna styrkan, den fullt harmoniska
afväg-ningen offrade den grekiska plastiken villigt den indi
viduella uttrycksfullheten. Men från och med
renässansen blef krafvet, som W. Pater uttryckt det, »ej
idealitet men intensitet, ej harmoni men originalitet,
såsom Shakespeare, Michel Angelo, Cervantes
tydligast bevisa».
Det stora målet för nutidens konst är att
uppenbara själens rörelser. Dessa äro handlingen i
det nya dramat, i den nya konsten öfverhufvud. Hvad
denna sålunda upptäcker kallas i dag »sjukligt» men i
morgon en ny själisk makt; i dag »osedligt» men i
morgon vägvisande. Werther kallades en osund bok
— men vi inse nu att den uppenbarat en ny form af
lifsvilja. Goethe kallade en del af 1800-talets vitterhet
»lasarettpoesi» — men vi veta att bland dessa dikter
il y en a d’im mortels qui so rit des purs
s a n g 1 o t s.
Denna nya syn på konsten har arbetat sig fram
samtidigt med den nya lifsbilden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
