- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
288

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sällskapslifvets skönhetsbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288

UFSLINJER

Till förtalets egendomligheter hör också att
människor, som genast tro det onda, andra säga om oss,
endast med möda tro en själfbekännelse om
ett fel eller felsteg. Orsaken är kanske den att, vore
utsagan verkligen sann, menar man, då gjorde den
ifrågavarande den inte själf! Eller är skälet våra
vänners tro att då —- hade de själfva längesedan
upptäckt felet? Hvad nu än orsaken är, så står det fast:
att det mindre skadar en människas anseende att säga
hårda sanningar om sig själf, än att bli beljugen af
andra!

Leopardi menade att ingen vänskap skulle bestå,
om vi hörde våra bästa vänner tala om oss i vår
frånvaro! Denna mörksyn är ej långt ifrån sanningen.
Ty äfven i fråga om sina bästa vänner synda de flesta
genom att om dem säga ting, de ej skulle säga till
dem — åtminstone ej med samma ton eller samma
ord. När vi till en vän uttalat ett ogillande, ha vi
vägt domen på guldvikt ; vi ha valt de försynta orden,
vi ha lagt vår kärlek i stämman, i blicken. Men huru
sällan sker allt detta, då vi upprepa samma ogillande
till andra! Och dock finnes ingen oskrifven hederslag,
som borde vara mera bindande än den, att vi icke
om våra vänner — helst ej heller om andra — någonsin
sade något, som vi icke på alldeles samma sätt
kunde säga dem själfva. Det, jag ej sålunda ville
säga min vän, bör jag — ifall tystnaden ej kan skada
en tredje — helst tiga med. »Du brister ju icke sönder
däraf,» menade redan Jesu Sirach!

Det finnes en annan hederslag, som borde vara
lika bindande, den Goethe tillämpade då han
tillsammans med — jag tror Wieland — i Weimars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free