- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
299

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sällskapslifvets skönhetsbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SÄ I.LSKAPS LIFVETS SKÖNHETSBUD

299

för utvecklade de sin fina färdighet att afböja ett
ledsamt eller ömtåligt ämne; att låta de samtalande
endast beröra stridsfrågor men icke fastna i dem; att
egga genom ott utrop, ett infall, ett spörsmål,
hvarigenom hela kretsen leddes fram till ett innehållsrikt
utbyte, icke som nu bort från detta. Dessa kvinnor länkade
kanske samtalen alltför omsorgsfullt, så att den
omedelbara och utpräglade egenarten stundom blef
undertryckt, liksom sällskapslifvet öfver hufvud ju kunde
drifva själfbehärskningen till en sådan ytterlighet att
det hela blef intetsägande. Men detta var egentligen
fallet endast i de kretsar, där andlig tarflighet, ehuru
under mindre behagliga former, ändock skulle varit
rådande. Den verkliga personligheten tvingades tvärtom
af banden att finna utsökta medel för att uttrycka
sig. Och det blef sålunda i själfva verket icke ett
mindre utan ett större utrymme, man vann för sitt
väsentliga väsen, när man »frigjord af ett älskadt tvång»
beredde andra — liksom man af andra erhöll — den
eftersökta njutning, som väl vägda omdömen, sakrika
utredningar och vackert fäktade meningsstrider
beredde. Oändligt mycket mer än nutidsmänniskan njuter
af att låta sig själf — och sin mim — gå, njöt man
den tiden af sin egen förfining, sitt fullkomliga välde
öfver sina uttrycksmedel, liksom man njöt af samma
förfining och samma välde hos andra.

Om det sällskapliga utbytet redan blifvit fattigt
och fult genom oförmågan hos de vuxna att lyssna
— dessa, som dock ännu från sin barndom
behållit något minne af att det ansågs ohöfligt att
falla andra i talet eller att afsides börja ett samtal,
innan ett annat var slut — hvartill skall det icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free