Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sällskapslifvets skönhetsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’302
LIFS LINJER
dansen. Man har redan förutsagt att aforismen och
lyriken bli litteraturens slutgiltiga former (?) Den
bildande konsten berättar ju icke längre. Några af
nutidens yppersta verk äro tysta såsom Leonordos
människor, hvilka endast tala genom »den inre lyckans
leende». Sålunda skall kanske konsten åter lära
människorna att höra tystnaden?
Arten af den bildning, som länge varit den
påbjudna, har just hindrat ungdomen från den
valfrihet och själfverksamhet, som äro oafvisliga villkor
för att komma till böckernas värld med andäktigt
sinne. Ej mycket bättre har man vårdat förmågan
att lyssna till det lefvande lifvets röster omkring sig.
Dessa röster öfverdöfvas för de flesta af arbetets larm
eller dagsstridernas sorl. Men dagens hesa stämmor
äro icke alltid tidens. Dessa höras stundom som ett
väldigt brus från vingarna af den
... Schöpfergeist
der mächtig weht und seine Welt erneut...
Oftare förnimmas de dock endast såsom
sommarsuset genom unga löf och det blir af de lättaste fjädrar,
man stundom får veta från hvilket håll tidsandan
blåser. Dessa ljud och tecken äro så ovägbara,
omätbara, flyktiga, att de stundom hvarken ses eller höras,
endast kännas i luften.
Förmågan att sålunda iakttaga dem, att aflyssna
det varande några af vardandets hemligheter, kallades
fordom profetians gåfva. De, som ägde denna,
stenades då som nu. Profetians gåfva är sålunda icke
en, man obetingadt kan anbefalla människor att
uppöfva! Men visst är att deri människa, som äger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
