Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhai.i.sskönheten
317
III.
Arbetarnas rörelsemotiv angaf redan Napoleon I
då han i sin ungdom yttrade: »Hvar människa är född
att bli lycklig: detta är den högsta lag, naturen inristat
i vår själ, den norm, den gifvit oss för vårt handlande.
Men samhället utbyter lyckoviljan mot fördomar och
förvandlar sålunda från början människan till en annan
varelse. Annars finge palatsen ej vara i fred för
människor, som sakna bröd.»
1 lyckoviljan har, som tidigare är framhållet, den
socialistiska rörelsen sin innersta drifkraft, lyckoviljan,
som — ofta sig själf omedvetet — innesluter drömmen
om samhällsskönheten.
Och denna dröm åter innesluter i sig alla
föregående revolutioners ideal.
Frihetens, jämlikhetens, broderlighetens tankar
belystes af sjuttonhundratalets aftonglöd, af
adertonhundratalets morgondager, ja, af dess middagsljus.
Intill förra seklets midt stredo ännu folken för
allmänmänskliga eller nationella idéer. Men senare blef det
penningeväldet, som, samman med diplomatien och
pressen, dref staterna in i krigen. Dessa makter ha
brukat idéerna — framför allt nationalismens — för
att. dölja intressena. Striden för de stora
allmänmänskliga idéerna föres nu — och med en alltjämt
växande målmedvetenhet — af arbetsklassen.
Sedan denna klass en gång börjat granska de
fördomar, med hvilka, man — enligt Napoleons nyss
anförda ord — utdref dess naturliga lyckolängtan, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
