Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S AMHÄ1XSSKÖNHETEN
351
Men efter denna åter måste komma den tredje:
Olika rätt för enhvar.
Begreppet socialindividualism — som liberalismen
ännu för tio år sedan affärdade såsom en välment
enfald — förkunnas nu öfverallt, där socialismen tages på
allvar. Men det är städse långt mellan förkunnelse
och förverkligande.
Ännu gäller inom alla partier ej endast det hårda
romarordet:
Ve den öfvervunne!
utan det lika hårda nutidsordet:
Ve den, som utmärker sig! (Stendhal.)
I antiken var det senare en visserligen lifsfarlig
men högt skattad egenskap. I nutiden är detta själfva
det uronda, det antisociala, det, menar man, som bör,
som skall offras för samverkans kraf.
Hvarje hvetekorn måste nu malas till mjöl. På
nytt utsäde tänker ingen!
I vår tid mäktar hvarken stat eller kyrka i den
grad likforma själarna som partier och föreningar.
Öfverallt där »allmänandan» verkar, anar man ej ens
sanningen i det spanska ordstäfvet: »hvar människa
är en värld». Öfverallt där ett program sammanhåller,
blir den enskilde värdefull i den mån, han liknar de
öfriga; allra värdefullast när han endast tar form af
— omröstningskula!
Personligheter underkasta sig nu meningslösa
lifshämningar för det. helas skull; de tillmötesgå det
sociala lifvets kraf, ända tills de själfva upphöra
att innebära ett lifsvärde. Att spara sina krafter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
