- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
400

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

400

LIFSLINJER

de enskilda inom nationen afsagt sig att bruka. De
framhålla, att en dubbel moral framför allt är en
vanära för det folk, hvilket — likt det franska, det
engelska, det svenska — som sin bästa arfvedel räknar
hvad det åt sig själf och åt mänskligheten vunnit af
samvetsfrihet och rättvisa. För att mot österlandets
absolutism — i Rysslands gestalt — värna hvad vi
sålunda vunnit, borde redan en stor statsman
saraman-slutit Europa så som Hellas sammanslöt sig mot
perserna. Det vore pan-europeism, som kulturen i denna
stund behöfde, en sammanslutning som på en gång
kunde bevara freden och friheten åt västerns folk.
Att bekämpa alla de fördomar, som nu hindra denna
samverkan, detta vore hvarje framsynt
fosterlandskärleks uppgift. Rundt om i världen är det just de
människor, inom alla klasser, hvilka äro fyllda af den
sociala nydaningens tanke, som nära sin
fosterlandskänslas flamma af hoppet att ej blott bevara det
andliga goda man redan äger, utan att äfven kunna nå
en högre rättfärdighet, en djupare broderlighetskänsla
inom sina egna gränser och i sina förhållanden utom
dem. Förnyelsen af fosterlandskänslan hänger i det
närmaste samman med tron på förnyelsen i alla
andra afseenden. Och därför är det en omedveten
själfbevarelsedrift, som mot den nya
fosterlandskänslan uppkallar alla det gamla samhällets
smädelser. Under tider af upprörd folklidelse stannar det
icke vid smädelsens slöa vapen. I Paris, där, enligt
Anatole Frances sköna ord, »själfva gatstenarna så ofta
höjt sig för frihetens och rättvisans sak», ha Dreyfus’
försvarare löpt faran att bokstafligen sönderslitas af
den rasande hopen; i England finnas ypperliga män

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free