Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
LIFS LINJER
landskänslans altare, först när där offras, ej vid
skenet från krigets röda och rykande facklor men
i arbetsdagens morgonljusa glädje, då skola de högst
utvecklade, samman med de enklaste, där kunna böja
knä utan att sålunda känna sig tillbedja af gudar.
II.
Det ofvanstående skrefs i Paris under
världsutställningen 1900.
Lika viss som jag då var att världshändelserna
småningom skulle bekräfta sanningen af de där
uttalade tankarna, lika långt var jag från hoppet att
detta skulle börja ske inom några år.
Nu är i Frankrike den klerikalism, som syndade
samman med militarismen, besegrad. Nu firar man
minnet af Zolas stora bedrift: den anklagelse mot det
för åtta år sedan rådande systemet, hvarmed han väckte
ett sådant folkraseri, att han endast genom flykten
kunde frälsa sig från dess följder. Nu inser man det
ej endast ovärdiga men värdelösa — och värdesugande
— i den fransk-ryska allians, som var en annan
af nationalismens yttringar. England har — i form
af skattestegringar, skyddstullar, arbetslöshet,
svindlerier — erfarit följderna af den krigs- och tullpolitik,
som för fem år sedan kallades villkoret för Englands
makt och ära, den »historiska nödvändighet», folket
måste böja sig under. Det nyss timade »politiska
jord-skredet» har bortsopat det system och de män, som
fäste landsförrädarens namn på dem, som bestredo
att penningemännens makt öfver boerlandets graf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
