Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
I.IFSLINJER
domsbygdens mark; att ur hemkänslan växte
bygdekänslan, ur denna fosterlandskänslan och ur denna
världsborgarkänslan lika naturligt, som ollonet blir
telning och telningen ek.
Fosterlandet är först endast blåsipporna i den
bladbruna backen, bergskrefvan med hjorden af
grankottar, drycken ur daggkåpans källa; det första
smultronet och det sista, frusna lingonet i hemhagen.
Fosterlandet är senare de fordomtima stordåd,
som göra hjärteslagen stolta och starka; det är
modersmålets dikter, som göra ögonen stora och
tårblanka; det är de minnen, far förtäljer om sina fäder,
det är det hopp, mor hviskar i kvällen öfver
hufvud-gärden.
Fosterlandet blir i ungdomen det land
där skogen sakta sjunger vår tunga sorg till ro.
Där för vår aning hvälfves den hvita stjärnebro.
Där stilla sjöar ge oss sin djupa drömmarblick
och aftonrodnans vinge vår heta längtan fick.
Fosterlandet är i mannaåldern medvetandet att
... vandra vi än vida, på trötta, såra fötter,
och bräcker stormen kronan: vårt lifstråd har dock
rötter,
när vi ha rätt att lefva, där våra fäder sträfvat,
när vi få rum att hvila, där våra kära lefvat.
Fosterlandskärleken är slutligen viljan att verka
de verk, att bringa de offer, som utgöra trådar i den
nornornas väf, som varder vårt lands öde. Den är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
