- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
436

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436

LIFS LINJER

Syner, som mötte Michel Angelo i det honom
omgifvande italienska lifvet, skymta visserligen i hans verk.
Men huru oändligt mycket större är icke hvad han
i dem ger, än hvad han såg i sin samtids själ, i
sin omgifning? Detsamma är fallet med Rembrandt.
Medan otaliga holländska målare liffullt speglat det
nationella lifvet, i dess råa eller fina former och med
stor konst förevigat en oändlighet af rökande,
spelande, supande, dansande, festmåltidsätande, alltid
glada holländare, har Rembrandt flyttat de typer, han
samtidigt såg omkring sig, upp ur den enbart nationella
verkligheten till en förklaringens höjd, där de lefva
i det ovandelbaras sfär! Hans, som Michel Angelos,
verk äro eviga, icke emedan de äro nationella utan
emedan de äro det så föga; emedan denna — som alla
andra tillfälligheter — faller bort vid deras åskådande.
Man ser in i en ny värld, som konstnärerna själfva
skapat. Skapat genom sin makt att förstora och
fördjupa den verklighet, som fängslade deras, liksom
andra samtida konstnärers, blickar, men endast gaf
de utvalda uppenbarelser om hittills oanade
möjligheter i människosjälen och människoformen. Att
Michel Angelos ögon mötte italienska gestalter och
rörelser; att Rembrandt af sitt hemlands luft lockades
att. söka ljusets hemligheter och röja dem i skuggors
och dagrars flöden på sina bilder af borgare och judar i
Amsterdam — detta hindrar ej att hvardera var ensam
inom sitt folk. Ty — som Obstfelder säger i sin
själ-fyllda prosadikt om Rembrandt — »sökandet efter det
största utestänger en människa från jorden, från tiden,
från medmänniskor»; ja, ställer henne »i strid med
själfva människolifvet och samfundet». Det är endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free