Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
LIFS LINJER
växande afsky för militärtjänsten och tröstar sig med att samma
drag framträder i Frankrike! Man påpekar äfven att, hur
»patriotisk» den höga penningvärlden än blir, så fort dess
intressen hotas, vill den lika litet krig som socialdemokratien.
Ty i de flesta fall bli äfven de medelbara förlusterna nu så
oerhörda, att storindustrien på en dags krig skulle förlora mer
än förr på ett års! Och denna — oberoende af fredsrörelsen
— ur de andliga intressena eller de ekonomiska intressena
växande krigsolust betyder mer än alla de afslutade
skiljedomsfördragen, den ständiga domstolen, de af 26 makter
undertecknade konventionerna »till fredligt biläggande af internationella
stridigheter»; mer än alla uttalanden af socialistiska och
fri-murarkongresser, trades-unions och handelskamrar; mer än
utbyte af besök mellan parlament och statsöfverhufvud; mer än
alla fördrag, essays, berättelser och romaner i fredsfrågan!
4) Här må först och främst erinras om att den borgerliga,
internationella fredsrörelsen — den organisation af personer ur
skilda samhällsklasser, hvilka gjort till sin lefnadsuppgift att
i tal och skrift, i ord och handling systematiskt verka
för krigens afskaffande — är af rent demokratiskt
ursprung. Dess stiftare var den »lärde grofsmeden» E1 i h u
B u r r i t, som tillsammans med den store frihandelsmannen
Richard Colden år 1847 stiftade den första engelska
fredsföreningen, hvars nuvarande ledare i London är den fattige
timmermannen, den med Nobelska fredspriset belönade
fredsvännen Randal Cremer, som tillika är en ifrig socialist
och medlem af »Fabian Society».
Fredsrörelsen förnekade ej sitt demokratiska ursprung. Det
bör ihågkommas att å den andra internationella fredskongressen,
som hölls i Génève år 1867, valdes till kongressens sekreterare
ingen mindre än Karl Marx.
Fredskongresserna i Paris 1889 och London 1890 uttalade
som sin åsikt, att de kooperativa organisationernas arbete är ett
af de bästa medlen för ernåendet af världsfred. Och kongressen
i Anvers år 1894 tillsatte på förslag af mr Gill i ver, ombud
för Birmingham Workmen’s Peace and Arbitration Leage, en
särskild kommité för samarbete till fredens förverkligande mellan
arbetareorganisationerna och fredsrörelsen. Denna kommité,
som tillsattes i maj 1895, arbetar fortfarande.
Ännu närmare blef förhållandet mellan arbetarrörelsen och
fredsrörelsen genom fredskongressen i Glasgow 1901. Här hölls
ett längre föredrag om »de ekonomiska orsakerna till kriget
och kooperationen såsom ett medel för ernående af allmän
fred». I anslutning till detta föredrag föreslog professor J.
Novikow tillsättandet af en kommité, som skulle ägna sin
uppmärksamhet åt de ekonomiska orsakerna till krigen. Denna
kommité valdes af byrån i Bern.
Slutligen kom det till ett fullständigt närmande mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
