Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hwad wi behöfde, och wi måste twinga oss fram steg för steg
förbi honom. Nu kom han springande emot oss och
helsade oss med stor wänlighet. Han underrättade oss att han
wille komma åter på eftermiddagen för att få en stor
present. Jag swarade honom, att om han ej medförde en gåfwa
till oss så fick han heller ingen. Han kom på det sedwanliga
sättet. Balondafolket wisar understundom sin upphöjda
ställning framför andra stammar genom att indiwider deraf,
synnerligast dess höfding, sätta sig på axlarna på en
förespråkare eller böneman, alldeles såsom gossar i England bruka
göra då de leka. Höfdingen medförde twå tuppar och några
ägg. Jag gaf honom en skänk. Förändringen i denna
gentlemans uppförande föranleddes endast deraf, att mina män
nu hade bössor. Då wi förra gången genomforo hans område,
woro wi förswarslösa. Nu farwäl, Mary! Måtte all behöflig
wälsignelse nådeligen förlänas dig och de kära barnen, det är
den innerliga bönen af din alltid tillgifne
D. Liwingstone."
Då Liwingstone anlände till Barotse, der flera af hans
män – alla återkomna oskadade och wid god helsa – hade
sina hem, blef det en stor uppståndelse och glädje, hwilken
senare dock ej war oblandad, emedan en och annan af de
hemkomne fann en hustru hafwa warit sig trolös och öfwergått
till en annan man. Men som männen wanligtwis hade mer
än en hustru, tröstade Liwingstone de bedragne med att säga,
att de ändock hade lika många som han.
I dagboken beskrifwer han ankomsten med följande ord:
"Mina män hade påklädt sig sina europeiska kläder, som de
erhållit i Loanda, och med sina hwita och röda mössor på
sig sågo de helt ståtliga ut, då wi aulände. De försökte att
marchera som soldater och kallade sig "mina tappra".
Sedan wi helsats af några qwinnor och deras lifliga glädjeskri,
mötte wi hela befolkningen; jag uppmanade dem alla att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
