Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hwilken odling han också lärde folket på många ställen.
Höfdingarne woro förtjusta häröfwer och kallade honom: "den
hwite wälgöraren".
Kort efter det han börjat sina undersökningar af
Zambesifloden, wid sjelfwa dess mynning, förekom en misshällighet
mellan fartygets kapten och några af de öfriga herrarne
ombord; saken blef allwarsam, och kaptenen lemnade sin plats.
Detta wållade en stor swårighet, hwilken ej kunde afhjelpas på
annat sätt, än att Liwingstone sjelf åtog sig fartygets förande.
Ett dylikt steg hade warit wågadt, om han ej under sina
sjöresor från och till England, och med sitt wakna sinne för allt,
som tilldrog sig omkring honom, hade tagit reda på huru en
ångbåt fördes. Hwad som mest tryckte honom wid detta nya
åliggande, war, att det minskade hans umgänge med
infödingarna och hindrade honom i hans missionsarbete. Till miss
Mary Whately i Dublin skref han en tid efteråt: "Det
ansågs, att wi efter kaptenens afgång ej kunde hjelpa oss sjelfwa,
men jag åtog mig fartygets förande och har nu fört
’Ma-Robert’ 1600 eng. mil, ehuru, om jag finge wälja, jag hellre wille
köra en droska i novemberdimman i London än wara
skeppare i Afrika under den brännande solen; men jag skall
utföra denna syssla som en pligt. – Min stora swårighet är,
att jag ropar ’styrbord’, då jag menar ’babord’, och blir
förargad, då styrmannen wänder rodret åt orätt håll."
En annan motgång uppstod för expeditionen i landet
norr om Zambesi, i följd af infödingarnes krigiska anfall mot
portuguiserna. I tanke att "Ma-Roberts" befäl och
besättning woro portuguiser, besköts fartyget med giftiga pilar på
många ställen längs floden, och försök gjordes till och med
att tända eld derpå. Liwingstone måste oupphörligt ropa från
kommandobryggan: "Wi äro engelsmän; wi wilja edert wäl",
hwilka rop likwäl icke alltid hade önskad werkan.
I Tette sammanträffade Liwingstone med sina gamla
följeslagare, makololomännen. Dessa kommo i extas, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
