Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig något som innehåller beröm öfwer mig. Men jag skall
läsa hwarje ord, jag kan komma åt, från den andra sidan;
det skall bli ett helsosamt medel och en motwigt för hwad jag
nödgats höra af motsatt beskaffenhet. Jag beder innerligen,
att han, som lyft mig upp och ledt mig så långt, icke skall
öfwergifwa mig nu, utan göra mig nyttig under min
arbetsdag och för min generation. "Jag skall ej öfwergifwa
dig eller försaka dig!" Ware det så!"
Innan Liwingstone i slutet af år 1859 företog färden
till makolololandet, hade han i Tette erhållit bref från sin
hustru, det första efter deras skillsmessa. Hon underrättade
honom deri om en liten dotters födelse. Den lilla war
således ett år gammal, då hennes fader fick kännedom om hennes
tillwaro. Först 1862, i januari, kom fru Liwingstone sjelf.
Hon kom från England, dit hon återwändt från Kuruman
med sina yngsta barn. Sedan hon wistats i England intill
nyssnämda tid, grep henne en oöfwerwinnelig längtan efter
mannen. Hon war i en djup inre nöd, i anfäktelse och
mörker, och trodde att om hon blott för någon tid kunde få wara
med honom och ledas af honom, skulle hennes swaga och
swigtande själ återfå sin stadga, då hon sedan kunde blifwa
nyttigare både för honom och sina barn. Stor war derför
hennes lycka då hon återsåg den så djupt saknade; allt
mörker tycktes såsom bortstruket, och i hennes själ war det full dag.
Men äfwen den ljusaste dag följes af en natt.
Natten kom, och den kom snart.
Redan i april 1862, då de båda makarna woro i
Shupanga, inwid Zambesifloden, insjuknade fru Liwingstone
mycket häftigt. För hwarje dag blef tillståndet allt mera oroande
och slutligen war allt hopp ute om hennes räddning. Det
war aftonen den 27 april. Der låg hon på en af trälårar
sammansatt säng, hwarpå en mjuk madrass blifwit utbredd;
allt medwetande war borta och hon befann sig i en dwala,
hwarutur intet kunde uppwäcka henne. Liwingstone satt wid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
