Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mod, tillgifwenhetskänsla och känsla för pligt och trohet, så
hafwa wi ett sådant i Liwingstones tjenare efter hans död.
Då den sorgliga händelsen blef känd ibland dem, kommo de
alla öfwerens om att göra allt hwad i deras förmåga stod
för att föra deras herres stoft till Zanzibar. Ett dylikt
företag war förenadt med ytterlig fara, ej endast på grund af
den wanliga osäkerheten för en liten hop infödingar att
färdas fram genom främmande områden, utan isynnerhet
emedan den widskepliga fasan för en död menniskokropp war så
stor och rådande öfwer allt, att skulle deras företag upptäckas,
kunde de wara wissa om en ögonblicklig död. Höfdingen
Chitambo måste framför alla hållas i okunnighet om dödsfallet,
eljest skulle de icke ens komma från stället. Hemligheten smög
sig dock ut; men underligt nog war Chitambo foglig;
Liwingstone hade wunnit honom redan första aftonen af sin ankomst
till hans stad. "Den döde wille oss wäl", sade Chitambo,
"han kallades också den gode."
Susi och Chuma, Liwingstones trogne tjenare, blefwo den
lilla karavanens ledare, och de fullföljde sitt wärf på det mest
berömwärda sätt. Den döda kroppen balsamerades, hwarefter
den torkades i solen i 14 dagar. Sedan insyddes den i
mångdubbelt kalliko, med benen böjda bakåt, och lades i denna
ställning i en urhålkad, fem fot lång stam af ett myongaträd;
det hela omlindades till sist med segelduk och fastbands wid
en lång stång för att bäras af twå män. Hjertat och öfriga
inre delar nedmyllades i jorden under ett stort och skuggrikt
mvulaträd i skogen, och Chitambo lofwade att hålla gräset på
den lilla grafkullen friskt samt tillse att det kors, som restes
för att utmärka stället, icke skadades eller borttogs.
Det war en mödosam färd för de wandrande.
Sjukdom inträffade ibland dem och förorsakade dröjsmål. De
folkstammar, som de passerade, woro i allmänhet wänligt sinnade,
men motsatsen förekom äfwen. Hwart de kommo hade
underrättelsen om Liwingstones död hunnit före dem. Den dödes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
