Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enrico och hans söner ett varnande ögonkast. ”Vad
Henry beträffar, tycks alla vara emot honom...”
”Ni menar, att ni tvivlar på mig?” fräste Torres.
”Nånå, lugna er”, protesterade Francis.
Men Torres fortfor häftigt: ”Ni menar att ni, en
människa som jag knappt känner, förbjuder mig att
delta i rådplägningarna inom familjen Solano, som
äro mina äldsta och mest vördade vänner.”
Gamle Enrico, som i Leoncias ansikte sett den
uppstigande vreden mot Francis, lyckades ge henne en
varnande blick innan han med en artig åtbörd tystade
ner Torres och böljade tala.
”Ni är inte utestängd, sehor Torres, från några
rådplägningar inom familjen Solano. Ni är en gammal
vän till familjen. Er avlidne far och jag voro
kamrater, nästan bröder. Men det — ni ursäktar väl en
gammal mans omdöme — hindrar inte att sehor
Morgan har rätt då han säger att ert tilltag är hopplöst.
Att storma fängelset är en galenskap. Tänk på de
tjocka murarna. De kunde uthärda flera veckors
belägring. Men ändå, det erkänner jag, kände jag mig
nästan frestad, då ni kastade fram den där idén. Då
jag var ung och slogs med indianerna högt uppe i
Cordilliererna förekom ett nästan liknande fall. Låt
oss nu slå oss ner i lugn och ro, så skall jag tala om
den där historien för er.. .”
Men Torres, som hade många järn i elden, ville
inte vänta, skakade vänskapligt hand med alla, sade
några ursäktande ord till Francis och red bort på
sin silversmidda häst med San Antonio till mål. Ett
av hans järn var den kabelkorrespondens han
underhöll med Thomas Regans kontor vid Wall Street. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
