Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det finns en otalig massa Tomas Romeros som bo
överallt i Panama”, skrattade Pedro Zurita,
under-gevaldigern. ”Beskriv honom närmare.”
”Han är kusin till min andra hustru”, svarade
gubben förhoppningsfullt och tycktes bli häpen över
folkmassans gapskratt.
”1 och omkring San Antonio bor det ett dussin
Tomas Romeros som kunna vara er andra hustrus kusin,
senor. Först och främst Tomas Romero fyllbulten.
Vidare Tomas Romero tjuven. Och Tomas Romero. . .
nej, han blev hängd för mord och rån för en månad
sedan. Så ha vi den rike Tomas Romero som rår om
stora boskapshjordar ... och så . ..”
För var och en som nämndes skakade Leopoldo
Nar-vaez bedrövad på huvudet tills boskapsägaren kom på
tal. Då blev han förhoppningsfull och inföll:
”Uisäkta, senor, det måste vara han eller någon
sådan som han. Jag skall ta reda på honom. Om jag
kan få ett säkert förvaringsställe för mitt dyrbara
lager, skall jag söka honom nu. Det var då för väl
att mitt missöde inträffade just här. Jag kan ju få
anförtro det åt er, som —- det ser man genast —
är en hederlig och aktningsvärd man.” Medan han
sade detta fumlade han fram två silverpesos ur fickan
och räckte dem till gevaldigern. ”Se här, jag vill att
ni och ert folk skall ha litet nöjsamt för att ni
hjälper mig.”
Henry smålog för sig själv då han såg hur Pedro
Zurita och gendarmerna fingo ökat intresse för den
gamle mannen tack vare slantarna. De drevo undan
de nyfiknaste av folkmassan från den förolyckade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
