Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Roligt att få se er ombord igen, sir”, sade kapten
Trefethen till Francis och log med blixtrande vita
tander. ”Men vem är den mannen?” Han antydde på
Henry.
”En van, kapten, min gåst... en släkting.”
”Och vilka, om jag får fråga, åro de där herrarna
som rida dår på stranden med sådan fart?”
Henry såg hastigt på den grupp av ryttare som
galopperade på sanden, tog helt ogenerat kikaren ur
skepparens hand och tittade genom den.
”Det är el Jefe själv som rider i täten”, rapporterade
han till Leoncia och hennes folk, ”med en svärm
gendarmer.” Han uppgav ett rop, tittade skarpt genom
kikaren och skakade sedan på huvudet. ”Jag tyckte
nästan att jag kände igen vår vän Torres.”
”Tillsammans med våra fiender!” utbrast Leoncia
misstroget, ihågkorumande att Torres friat och
erbjudit sina tjänster samma dag i haciendans
paviljong.
”Jag måste ha misstagit mig”, medgav Francis. ”De
rida så tätt ihop. Men el Jefe är det mycket riktigt,
ett par hästlängder före de andra.”
”Vem är den där Torresgycken?” frågade Henry
barskt. ”Jag tyckte inte om hans utseende från
början, men han tycks alltid vara välkommen under ditt
tak, Leoncia.”
”Jag ber om ursäkt, sir, jag ber allra underdånigast
om ursäkt”, avbröt kapten Trefethen i sockersöt ton.
”Men jag måste upprepa min första fråga: ”vilka äro
de där ryttarna som —?”
”De försökte hänga mig i går”, skrattade Francis,
”och i morgon ämnade de hänga min släkting där. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
