Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt på en kabelrulle och läppjade svart kaffe ur en
mugg, som skallrade mot hans tänder.
”Det skulle vara bättre mött om inte den
förbannade frossan hade börjat härja med mig”, brummade
kapten Rosaro bistert, i det hans hand som höll
muggen darrade så våldsamt att han spillde den heta
vätskan på hakan och ner i det gråsprängda ragg som
betäckte hans halvt blottade bröst. ”Här har du för att
du skrattar, ditt helvetsyngel!” ropade han och
kastade muggen och dess innehåll på en mulattpojke,
tydligen hans passopp, som ej hade kunnat lägga band
på sin munterhet.
”Men solen skall gå upp och frossan snart gå över”,
sade el Jefe och låtsade sig av artighet ej märka detta
utbrott av dåligt lynne. ”Ni har ju slutat här, och ni
ämnar er till Bocas del Toro, och vi ska allesammans
följa med er på ett lustigt äventyr. Vi ska hinna i fatt
skonaren Angelique som har legat fast för vindstilla
hela natten på lagunen, och jag skall göra många
arresteringar, och hela Panama skall tala så mycket om
ert mod och er duktighet, kapten, att ni skall glömma
att ni någonsin haft någon känning av frossan.”
”Hur mycket?” frågade kapten Rosaro barskt.
”Hur mycket?” upprepade el Jefe förvånad. ”Det
här är regeringens affär, min vän. Och det är
alldeles i vägen för er, som skall till Bocas del Toro.
Det kommer inte att kosta er en enda extra skovel
kol.”
”Muchacho! Mera kaffe!” röt bogserskepparen till
pojken.
Det blev en paus, varunder Torres och el Jefe och
hela det utmattade följet längtade efter det sjudande
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
