Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rig veta, ty i detta ögonblick kom förste
uppsynings-mannen ridande med käpp i handen, och halva hans
intresse gällde de nykomna, den andra hälften skaran
av peoner som arbetade alldeles i närheten.
”Senor Ramirez, vill ni vara god och stiga av”, sade
hans husbonde, haciendadon, artigt till honom, och han
presenterade honom för främlingarna så snart han
hade suttit av.
”Hästen är er, vän Enrico”, sade haciendadon. ”Om
han stryker med, så var god och skicka tillbaka sadeln
och munderingen när det så passar sig för er. Och om
det aldrig passar, så kom ihåg att jag inte alls har
något att fordra av er, utom den gamla vänskapen.
Jag beklagar att ni och ert sällskap inte kunna stanna
här som mina gäster. Men el Jefe är en blodhund,
jag vet det. Vi skola göra vårt bästa för att visa
honom åt orätt håll.”
Då Leoncia och Enrico sutto till häst och packningen
snörts fast vid sadlarna med skinnremmar, satte
kavalkaden sig i rörelse; Alessandro och Ricardo hakade
sig fast vid faderns stigbyglar och travade bredvid.
Det var för att öka farten, och exemplet följdes av
Francis och Henry, som höggo tag i Leoncias
stigbyglar. Påsen med silverdollars var fastgjord vid
hennes sadelknapp.
”Det måste vara något misstag”, förklarade
haciendadon för sin uppsyningsman. ”Enrico Solano är en
hedersman. Allt vad han är med om är hederligt.
Han deltar i det här, vad det nu må vara, och ändå
håller Mariano Vercara y Hijos jakt efter dem. Vi
skola visa honom galet, om han kommer åt det här
hållet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
