Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du Helige och Rättvise, och hade jag tvåhundra
femtio pesos skulle jag betala min skuld till haciendadon,
som jag nu ej är skyldig någonting.”
Den gamle mannens blinda ansikte lyste upp som
förklarat.
”Även du talar med Guds röst i dag, pånyttfödde”,
sade han gillande.
Men Francis, som hastigt klottrat något i sin
checkbok, räckte mestizen en check ännu våt av bläck.
”Jag talar också”, sade han, ”låt inte mannen dö
som en hund, fastän han förtjänar det, sedan han
visat sig vara en lömsk hund.”
Mestizen läste checken högt.
”Ni behöver ingenting förklara”, sade den blinde till
Francis. ”Jag är en människa med förstånd och har
inte alltid levat i Cordilliererna. Jag har skött
affärer i Barcelona. Jag känner till Newyorks
Nationalbank och har genom mina ombud haft affärer med
den förr i tiden. Summan är tio tusen dollars i guld.
Mannen som skriver ut den har redan talat sanning
i dag. Checken är god. Och jag vet att han inte
kommer att förbjuda utbetalningen. Denne man som
sålunda betalar sin fiendes lösepenning är ettdera av
tre: en mycket god människa, en tok eller en mycket
rik man. Säg mig, man, är det för en härlig kvinnas
skull?”
Och Francis, som varken vågade se åt höger eller
vänster, på Leoncia eller på Henry, utan såg rätt
framför sig i den Blinde banditens ansikte, svarade
emedan han kände att han måste svara så:
”Ja, Stränge Rättsskipare, det är för en härlig
kvinnas skull.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
