Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men peonen har kontrakt med mig”, smålog han.
”Och vad har den Blinde banditen för rätt att
till-lämpa sin dumma lag på mitt plantage och ta ifrån
mig mina tvåhundra femtio pesos?”
”Han har rätt, Leoncia”, medgav Henry.
”Då går jag tillbaka till Cordilliererna”, förklarade
peonen. ”För mig tillbaka till Cordilliererna, ni
Rätts-skiparens folk.”
Men den bistre anföraren skakade på huvudet.
”Du blev lösgiven här. Längre sträckte sig ej våra
befallningar. Vi ha ej längre någon domsrätt över
dig. Nu säga vi farväl och ge oss av.”
”Håll!” ropade Francis, i det han tog fram sin
checkbok och började skriva. ”Vänta ett ögonblick.
Jag måste klara upp peonens affär. Sedan, innan ni
ge er av, vill jag be er om en ynnest.”
Han räckte haciendadon checken och sade:
”Jag har lagt till tio pesos i växlingsavgift.”
Haciendadon tittade på checken, stoppade den i
fickan och lade ändan av peonens halsrep i Francis’
hand.
”Nu är peonen er”, sade han.
Francis såg på repet och skrattade.
”Nej se, nu är jag ägare av människoboskap! Slav,
nu är du min, min egendom, förstår du?”
”Ja, senor”, mumlade peonen ödmjukt. ”Då jag
blev galen i kvinnan för vars skull jag offrade min
frihet, tycks Gud ha bestämt att jag alltid skulle
tillhöra någon människa. Den Stränge Rättsskiparen
har rätt. Det är Guds straff för att jag älskat en
kvinna av annan ras.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
