Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Tampico Petroleum och börsen, och jag avskyr att
tänka på hur många millioner som där stå på spel.”
”Än sedan?” utbrast Henry. ”Mayaskatten, om1 en
tiondel av vad som sägs om dess omätlighet är sann,
kunde delas i tre delar mellan Enrico, dig och mig och
göra var och en av oss rikare än du är nu.”
Francis var ännu obeslutsam, medan Enrico
utbredde sig om skattens äkthet och Leoncia frågade
Francis i dämpad ton:
”Är ni så trött på. .. att söka skatter?”
Han fixerade henne, såg på hennes förlovningsring
och sade i samma dämpade ton:
”Hur kan jag stanna längre här i landet, då jag
älskar er så högt och ni älskar Henry?”
Det var första gången han öppet tillstått sin kärlek,
och Leoncia blev jublande glad, men kände på s amim a
gång en svidande blygsel över att hon, som alltid
ansett sig vara en hederlig kvinna, kunde älska två män
på samma gång. Hon betraktade Henry liksom för
att pröva sitt hjärta, och hennes hjärta svarade ja.
Hon älskade Henry lika uppriktigt som Francis, och
känslan var den samma för dem bägge tack vare
likheten dem emellan, men den var en annan, om hon
tänkte på deras olikheter.
”Jag är rädd att jag måste gå ombord på Angelique
i Bocas del Toro och ge mig i väg”, sade Francis till
Henry. ”Du och Enricö kunna ta reda på skatten och
dela den i två delar.”
Men peonen, som hört detta, sade hastigt någonting
till sin far och vände sig sedan till Henry.
”Du hör vad han säger, Francis”, sade den senare
och höll upp den heliga tofsen. ”Du måste följa med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
