Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det ser verkligen ut som intet utan botten”,
förklarade han i det han släppte ner en liten stenflisa.
De lyssnade många sekunder innan de hörde den slå
emot något.
”Det kanske ändå inte är bottnen”, sade Leoncia.
”Den kan ju ha stött emot ett utsprång från sidan
och till och med stannat där.”
”Nåja, det här skall bli avgörande”, utbrast
Francis och grep en gammal musköt, som låg bland benen
på golvet, och, ämnade släppa ner den.
Men den gamle mannen hejdade honom.
”De heliga knutarna säga: den som vanhelgar intet
under Chias fotter skall hastigt och ohyggligt dö.”
”Vare det långt ifrån mig att ställa till väsen i det
tomma intet”, sade Francis och kastade bort muskö {+-+}
ten. ”Men vad ska vi göra nu, gamle Mayaman? Från
Chias mun till Hzatzls öra låter så lätt — men hur?
— och vad? Treva på de heliga knutarna med dina
fingrar, gamle prisse, och tag reda på hur och vad”
För prästens son, peonen med de sargade knäna,
hade timmen slagit. Han hade omedvetet sett sin
sista soluppgång. Vad som än hände den dagen, vilka
blinda ansträngningar han än gjorde för att komma
undan, skulle denna dag bli hans sista. Om han
stannat kvar och vaktat grottans ingång, skulle han
säkert ha blivit dödad av Torres och Mancheno, vilka
kommit strax efter honom.
Men i stället för att stanna där kom den försiktige
och rädde mannen på den idén att företa en
rekognoscering efter eventuella fiender. Sålunda undgick
han döden i dagsljuset under bar himmel. Men urets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
