Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och spolades omkring av det forsande vattnet. Men
denna mumie rörde sig och kippade efter andan och
stirrade med levande ögon in i hennes.
Det var för mycket för en vanlig människa att stå
ut med — ett fyrahundraårigt lik som dör för andra
gången genom drunkning. Leoncia skrek, vände om
och tog till flykten samma väg hon hade kommit,
medan Francis, även han förvånad, höjde sin revolver.
Men mumien, som fått fotfäste trots den starka
strömmen, ropade:
”Skjut inte! Det är jag — Torres! Jag har nyss
kommit tillbaka från ingången. Någonting har hänt.
Vägen är spärrad. Vattnet är över ens huvud och
högre än ingången, och stenar rasa.”
”Och vår väg är spärrad åt det här hållet”, sade
Francis och siktade på honom med revolvern.
”Nu är det inte tid att gräla”, svarade Torres. ”Vi
måste alla rädda vårt liv, och sedan kunna vi gräla,
om det är absolut nödvändigt.”
Francis tvekade.
”Hur är det med Leoncia?” frågade Torres listigt.
”Jag såg henne springa tillbaka. Är hon inte i fara?”
Francis släpade den gamle mannen med sig
tillbaka till avgudarnas rum, följd av Torres. Vid
åsynen av denne skrek Leoncia till igen.
”Det är bara Torres”, lugnade Francis henne.
”Han skrämde mig av bara tusan då jag först fick
se honom. Men han är livslevande. Han blöder om
man sticker en kniv i honom. — Kom, gubbe! Vi
vilja inte drunkna här som råttor i en fälla. Det här
är inte alla Mayas mysterier. Läs knutarnas
redogörelse och låt oss komma ut.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
