Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Alldeles för strängt upptagna för tillfället”,
fortfor el Jefe. ”Vi beklaga att vi varken i morgon eller
i övermorgon kunna göra något försök att rädda
edra gringos. Men litet längre fram ...”
”Låt oss säga i jul”, föreslog domaren.
”Ja”, instämde el Jefe med en älskvärd bugning.
”Kom och hälsa på oss vid jultiden, och om vår
brådska då möjligen har givit med sig kanske vi
möjligen kunna börja tänka på att samla ihop den
expedition som ni har föreslagit. Adjö så länge, senor
Morgan.”
”Jaså, ni menar —?” sade Henry med vredgad min.
”Så där måtte han ha sett ut då han lömskt stack
ihjäl senor Alf aro Solano bakifrån”, mumlade el Jefe
för sig själv.
Men Henry låtsade ej om förolämpningen.
”Jag skall säga er vad ni ä!” fräste han i berättigad
vrede.
”Akta er”, varnade domaren honom.
”Jag struntar i er!” svarade Henry. ”Ni ha ingen
makt över mig. Jag är fullständigt frikänd av själve
presidenten i Panama. Men vad ä ni? Ni ä
halvblod. Ni ä ett bastardfölje!”
”Var så god och fortsätt, senor”, sade el Jefe med
en mask av sliskig artighet över sin rasande ilska.
”Ni ha varken spanjorens eller karaibens dygder,
men bäggederas laster i tredubbelt mått. Ett
bastardfölje, det ä vad ni ä, bägge två.”
”Har ni slutat, senor? Riktigt slutat?” frågade el
Jefe blidt.
I det samma gav han gendarmerna ett tecken, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
