Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Francis var upptagen. Han sträckte ut
handen och fasttog ett välbekant föremål som hoppade
utför branten efter dem. Det var Torres’ hjälm, som
han tagit i mumierummet, och han slängde den till
Torres.
”Kasta bort den”, sade Leoncia.
”Det är det enda skydd mot solen jag har”,
svarade han, och då han vände på den fick han se en
inskription på insidan. Han visade den för sina
följeslagare och läste högt:
”Da Vasco.”
”Jag har hört...” sade Leoncia.
”Och ni har hört rätt”, nickade Torres. ”Da Vasco
var min stamfar i rätt nedstigande led. Min mor var
en Da Vasco. Hon kom hit över Spanska sjön med
Cortez.”
”Han gjorde myteri”, inföll Leoncia. ”Det minns
jag tydligt att jag har hört min far och onkel
Al-faro tala om. Med ett dussin kamrater sökte han
efter Mayaskatten. De hade till bundsförvanter en
kuststam karaiber på hundra man, kvinnorna
inberäknade. Mendoza förföljde dem på Cortez’
befallning, och hans rapport i arkiverna, berättade onkel
Alfaro, innehåller att de blevo drivna till de
Förlorade själarnas dal, där man lämnade dem att
ömkligen omkomma.”
”Och han försökte tydligen komma ut på den väg
vi nyss ha kommit in på”, fortfor Torres, ”och MayaS
fasttogo honom och gjorde en mumie av honom.”
Han tryckte ner den gamla hjälmen på sitt huvud
och sade:
lfi. Tre hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
