Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ni måste dö”, sade nu Solprästen till dem, medan
de Förlorade själarna nickade instämmande. ”1 fyra
hundra år — så länge ha vi vistats i denna dal — ha
vi dödat alla främlingar. Ni blevo inte dödade, och
genast vredgades Solguden: vår altareld slocknade
De Förlorade själarna stönade och tjöto och slogo sig
för bröstet. ”Därför ska ni nu dö, för att blidka
Solguden.”
”Akta er!” utropade Torres, sufflerad av
viskningar, än från Francis, än från Leoncia. ”Jag är
da Vasco. Jag har nyss kommit från solen.” Han
nickade med huvudet mot stenbysten, eftersom han
hade händerna bundna. ”Jag är den där da Vasco.
Jag förde edra förfäder hit för fyra hundra år sedan
och jag lämnade er här och befallde er att stanna här
till min återkomst.”
Solprästen tvekade.
”Nå, präst, tala nu och svara den gudomlige da
Vasco”, sade Francis barskt.
”Hur kan jag veta att han är gudomlig?” svarade
prästen hastigt. ”Är jag inte själv mycket lik honom?
Är jag därför gudomlig? Är jag da Vasco? Är han
da Vasco? Eller är inte da Vasco ännu i solen? Ty
jag vet för visso att jag är en man född av kvinna
för sjuttioåtta år sedan och att jag inte är da Vasco.”
”Ni har inte talat till da Vasco!” hotade Francis,
i det han bugade sig ödmjukt för Torres och väste till
honom på engelska: ”Var morsk, för tusan hakar, var
morsk!”
Prästen tvekade ett ögonblick och vände sig sedan
till Torres.
”Jag är solens trogne präst. Jag kan inte lätt svika
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
