Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ’henne. Det enda rättvisa är att dra lott.”
Medan hon talade drog hon tre halmstrån ur mattan
varpå hon satt och bröt av ett så att det blev mycket
kort. ”Den som drar det korta strået skall bli offret.
Dra först ni, senor Torres.”
”Bröllopsklockor för det korta strået”, smålog
Henry.
Torres korsade sig, ryste och drog. Strået var
så långt att han utförde några danssteg och sjöng:
”Ingen bröllopsklocka för mej,
och av mej får drottningen nej!”
Sedan drog Francis, och ett lika långt strå kom
på hans lott. För Henry fanns intet val. Det
återstående strået i Leoncias hand var det bestämmande.
Hans ansikte var som en hel tragedi då han såg på
Leoncia. Och hon betraktade honom med en djupt
medlidsam blick, och Francis såg hennes medlidande
och tänkte sig hastigt om. Det var utvägen. Så
kunde alla situationens svårigheter lätt lösas. Hur
stor hans kärlek till Leoncia än var, så var dock hans
lojalitet mot Henry större. Francis tvekade ej. Han
slog Henry muntert på axeln och utropade:
”Nåja, här är den ende lediga ungkarlen, som inte
är rädd för äktenskapet. Jag gifter mig med henne.”
Henry kände en lättnad som om han räddats
undan den förestående döden. Han räckte Francis
handen, och medan de växlade en handtryckning sågo
de varandra ärligt i ögonen så som endast
rättskaffens män kunna. Och ingendera såg det missnöje som
Leoncias ansikte avspeglade vid denna oväntade
upplösning. Drömdamen hade haft rätt. Leoncia som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
