Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon överraskade honom genom att ge ifrån
sig ett väsande ljud som då man i Europa tillkallar
en tjänare. Han betraktade henne misstänksamt,
tittade på dörren till sovrummet och vände sedan åter
sin blick till henne.
Som ett spöke dök den stora vita hunden ut genom
dörren. Torres tog ofrivilligt ett steg åt sidan. Men
hans fot mötte endast tomma luften och han hamnade
nere i vattnet. Medan han föll och uppgav ett
förtvivlat skrik såg han hunden i luften, då han hoppade
efter honom.
Fastän skicklig simmare var Torres som ett
halmstrå i det starka strömdraget, och Damen som
drömmer såg honom försvinna, och hunden efter honom,
midt i den virvel varur ingen kommer tillbaka.
TJUGONDE KAPITLET
Länge blickade Drömdamen ner i det virvlande
vattnet. Slutligen rätade hon upp sig och suckade: ”Min
stackars hund.” Torres’ död hade ej gjort något
intryck på henne. Van från barndomen att bestämma
över sitt halvvilda och urartade folks liv och död
betraktade hon ej människolivet i och för sig som
något heligt. Om livet var godt och skönt då var det
naturligtvis rätt att låta det leva. Men om livet var
ondt, oskönt och farligt för andras liv, då måste man
låta det dö eller döda det. Torres hade sålunda för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
