Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade Henry. ”För resten är det inte rättvist. Det
kortaste strået var mitt. Har jag inte rätt, Leoncia?”
Leoncia kunde icke svara. De stodo i en grupp
framför de församlade Förlorade själarna, inför
altaret. Drottningen och Solprästen voro instängda >
Långa huset.
”Ni skulle inte vilja se Henry viga sig vid henne,
eller hur, Leoncia?” sade Francis.
”Inte er heller”, svarade Leoncia. ”Torres är den
ende jag skulle ha velat se viga sig vid henne. Jag
tycker inte om henne. Jag ser ogärna en min vän som
hennes man.”
”Du är nästan svartsjuk”, sade Henry. ”Men
Francis tycks inte vara så särdeles bedrövad över sitt öde.”
”Hon är inte alls illa”, svarade Francis. ”Och jag
kan underkasta mig mitt öde med värdighet, om inte
med lugn. Och jag skall säga dig en sak, Henry, efter
du nu rör vid den där strängen: hon skulle inte gifta
sig med dig om du också friade till henne.”
”Å, jag vet just inte...”, började Henry.
”Fria då”, sade Francis utmanande. ”Här kommer
hon. Se på hennes ögon. Där drar det ihop sig till
oväder. Och prästens äro svarta som åskmoln. Fria
till henne nu, så får du se vilka utsikter du har emot
mig.”
Henry nickade trotsigt.
”Det skall jag göra — men inte för att visa dig
vilken kvinnoerövrare jag är, utan för att vara lojal.
Det var jag inte då jag tog emot ditt offer, men nu
skall jag bli det.”
Innan de kunde hindra honom hade han trängt sig
fram till drottningen, ställt sig mellan henne och präs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
